Hemma för vård av katt
Visst har vi VAB – vård av barn – men vad händer när den lilla familjemedlemmen spinner och har svans? 
I vårt hushåll borde VAD, vård av djur, vara lika självklart. För ibland är det inte bara tvåbenta som behöver omtanke – utan de fyrbenta som ligger och jamar i vagnen på väg till veterinären.
Vad som började som ett helt vanligt veterinärbesök i våras, med blängande ögon och sprutstick, förvandlades snabbt till något mycket större. Plötsligt stod vi där med operationsbesked, oro, och en ny nivå av att googla ”katters tänder”. I den här första bloggposten delar jag med mig av hur vi stöttat våra pälsbebisar genom operation, återhämtning och allt det fluffiga däremellan – för de kanske inte kan prata, men vi hör ändå varje litet “mjau” de försöker säga.
Vi hade precis köpt vår lägenhet och börjat packa. Katterna var lite fundersamma, men inte oroliga. De var vana att kartonger åkte upp och ned från förrådet, även om det just nu mest blev ned. Vi hade ett inbokat veterinärbesök, men det var inget speciellt med det. De skulle vaccineras och få en koll, bara så att vi hade på papper att de mådde bra. Om någon av de skulle börja bete sig annorlunda efter flytten, så är det troligen flytten tänkte vi.
Vi hade en kvällstid och, i alla fall jag, såg fram emot att få inviga vår fina kattvagn. Det var lite kallt och blåsigt, men detta var ju ändå i slutet på april. Vi klev på pendeltåget och klev av en lite stund senare. Lite duggregn, men inget farligt.
Tio minuter senare var det en annan historia. Det regnade massor, så pass att det rann över ansiktet och ned in i jackan. Jag fick lära mig att makeup smakar hemskt. Luvan hjälpte inget, den blåste bara av. Makens händer blev blålila eftersom han drog vagnen. Vi hade inte täckt vagnen på något sätt, men hade som tur var med oss extra filtar. Upp åkte en filt som fick skydda Måns som låg i den övre korgen. Bosse var rätt skyddad, men han är nyfiken så blöt blev han ändå.
Kalla och blöta kom vi i alla fall fram till veterinären.
Vaccinationerna var det inga problem med. Lite anmärkning på vikten, Bosse behöver gå upp och Måns ned. Inget alarmerande, men något kilo i skillnad på de båda skulle inte skada. Det var här vi tänkte: bra, inga problem, dags att betala och ta oss hem.
Tyvärr var det problem, för de båda. Planer för tandoperationer gjordes. Ett par tänder på Bosse och många tänder på Måns behövde tas bort. Båda hade ont och har, på katters vis, inte visat något. Med facit i hand märkte vi att Måns svalde sitt torrfoder helt.
Veterinären trodde att Bosse behövde en operation, men Måns två. Deras operationskoordinator skulle ringa och boka in tiderna.
Mitt i chock och oro kom tacksamheten att vi har, vad vi kallar, en kattbuffert och försäkring. Om försäkringen inte skulle täcka, fanns pengar att genomföra de tre planerade operationerna. Det tråkiga sparandet var helt plötsligt det bästa vi gjort.
Operation ett
Efter ett par veckors väntan var det dags för deras första operationer, nästan på dagen en vecka innan vår flytt. Båda var inbokade på samma dag, vilket var bra på morgonen och mindre bra när vi alla var hemma igen….men jag återkommer till det.
Inlämning sker kockan åtta på morgonen, så det blev en tidig morgonpromenad denna torsdag. Inget regn som tur var, men lite småblåsig. Bosse kollades först, hjärta och lungor, och sveptes sedan bort för att förberedas för operation. Sedan var det Måns tur att få klartecken, vilket han fick. Veterinären var jättegullig och tog sig tid att förklara vad hon skulle göra. Vi gav henne en budget, eller egentligen sa vi kör efter hur ni brukar göra. De har en summa som de stannar på, dels för att inte ska bli för dyrt (det är ändå myyyycket pengar vi pratar om), dels för att de inte vill ha katten under narkos för länge. Jag tyckte att jag såg en lättnad i hennes ögon när hon förstod att vi kunde ta det, med eller utan försäkring. Nu hade vi sådan tur att försäkringen täckte mycket av kostnaden. Vi har haft ett tillägg för tandresorption (tidigare hette det FORL).
Måns operation gick utan problem. Bosse däremot tog längre tid än vad de planerat. Båda hörntänderna i nederkäken behövde tas bort, men de satt för hårt och han hade fått förändringar på käkbenet. Detta gjorde att de valde att bara ta bort en hörntand och ta den andra i en andra operation. Hade de tagit båda hade käkbenet blivit försvagat och riskerat att gå av.
Vi fick instruktioner för kosten, bara blötmat till läkningskontrollen en vecka senare och inga leksaker. Både skulle få Metacam (smärtstillande och inflammationshämmande) en gång om dagen. Vi fick också med ett par doser av starkare smärtstillande (Bupaq) som de skulle ha senare på kvällen och morgonen efter. Det kändes inte allt för betungande direkt, och läkningskontrollen blev planerad till dagen innan flytten. Oron som suttit i magen hela dagen försvann och vi började vandra hemåt.
Väl hemma kom det som var mindre bra med två nyopererade katter. Både behövde uppmärksamhet och stöd, men när en får problem blir den andra lite åsidosatt. Måns verkade må rätt bra, men var vinglig och lite klängig. Bosse verkade må bra i början, men när de blev stadigare på benen och fick första portionen mat märkte vi att det blev blött på golvet vid Bosses matskål. En, inte allt för trevlig, sniff sa oss att han läckte urin. Kliniken hade stängt, och dagen efter var en röd dag. Jag ringde det journummer vi hade fått, men fick inget svar. Som tur var ringde veterinären upp en liten stund senare. Hon var inte superorolig, men instruerade mig hur jag skulle känna på hans mage för att se om något var spänt eller hårt. Allt kändes mjuk och hon skulle återkomma efter att hon pratat med den som utförde operationen. Hon hade nämligen fått instruktioner att höra av sig om vi skulle få problem. 
Det slutade med att vi skulle avvakta under kvällen. Om han fortfarande läckte på morgonen skulle någon av de öppna kliniken för oss. Teorin var att eftersom han hade legat länge under narkos och med dropp fattade hans hjärna inte att kroppen signalerade att det var dags att gå på lådan. Han var helt enkelt väldigt väldigt kissnödig. Under kvällen märkte vi att det blev bättre och bättre, och när han väl hade varit på lådan var det inga problem. Under förmiddagen, dagen efter, ringde jourhavande upp igen för att kolla att allt var okey.
Efter detta lilla gupp tänkte vi att det är bara att ta sig igenom veckan, glida igenom läkningskontrollen och fortsätta packa. Tji fick vi.
Under söndagen kände vi att Bosse luktade ganska illa i munnen. Efter en koll såg vi att det låg en massa äckel i såret, det satt fast i stygnen, och han var röd och såg svullen ut. På måndag morgon fick vi en eftermiddagstid som resulterade i antibiotika, Amoxival, tre gånger om dagen. Det är klart att det inte skulle kunna läka utan problem, när han har ett öppet sår på ena sidan och en massa bacilusker kvar i resten av munnen. Tack å lov är han en väldigt snäll katt som vägrade ta sin tablett, men accepterade att få det via spruta i munnen. Jag löste helt enkelt upp tabletten i lite vatten och gav honom.
Men Måns då, undrar du säkert nu, hur gick det för honom? Det gick rätt bra, fram till läkningskontrollen. Då blev det antibiotika även för honom. Det läkte inte riktigt som det skulle, och han hade dessutom fler problemtänder än Bosse.
Efter ett par dagar kom vi in i lunken. Larmen ringde stadigt på telefonen:
08.30 – Frukost och Metacam
09.00 – Antibiotika och Bupaq
15.00 – Antibiotika
21.00 – Antibiotika och Bupaq
När det var dags för flytt mådde de båda, efter omständigheterna, bra. Vi hade ett par extra telefonsamtal med veterinär och Måns fick extra Bupaq, men det funkade och fokus låg just då på att flytta.
